Vilken dag!

En verkligt tung dag har det varit idag… men nu är jag glad och nöjd igen. Traskade iväg till konsulatet imorse, kom dit 10 min före öppningstid och i kön framför mig stod uppskattningsvis 40 personer. Efter en timmes köande släpptes jag in. Lite mer köande och kontroll av papper, sen visar det sig att jag fortfarande inte kan ansöka om visum. Har bara en kopia av HIV-intyget, som måste vara original… MORR! När jag samlat mig ringer jag laboratoriet i Esbo, de snälla damerna lovar att fixa ett nytt genast. Åker iväg, missar en buss, tållar på, hittar slutligen fram. Klockan är 12, dvs stängningsdags vid konsulatet, så ingen idé att stressa tillbaka. Får pappret, tållar iväg igen, åker fel, hittar till centrum. Tållar på lite till för att hitta försäkringsbolagskontoret. Hittar Aeroflots kontor på första försöket (!), köper mat, far hem…

En enormt stressig och tuff dag, men med lite perspektiv på det hela känner jag mig glad ändå. Inte så modlös längre, trots att jag nu ska försöka få ett 3-dagars pikaviisumi på 2 dagar! Jag är trots allt inte hotad av utvisning, jag är mätt och får husrum och omvårdnad (hos Becka och Sarah!). Jag är bara 19 år och utan yrkesexamen, ändå kan jag tjäna egna pengar och göra det jag själv vill och drömmer om. På gatan satt en östeuropeisk (?) man med en brun paffskylt: MINULA ON NÄLKÄ. Först gick jag förbi, men sen insåg jag att jag faktiskt hade fem bananer i min plastkasse. Också han är väl en av Guds minsta…

Bättre lycka imorgon..?