Det är sånahär saker man inte skulle klara av att ta sig igenom om man vetat om det i förhand… Den psykiska stressen jag utsatts för är ungefär lika plågsam som att skriva hela studentexamen dessa tre dagar i sträck…
Jaa… Så slutligen blev det såhär. Konsulat-tanterna beslöt allstå i sista sekund att avslå min ansökan. Idag fick jag reda på att jag kan ansöka på nytt, men får veta först 16 november vare sig jag får visum eller inte. YWAM Rostov beslöt att skjuta upp DTS:en två veckor, dvs till 11 november. Men konsulat-damerna gillar mig verkligen inte och nu sitter makten i deras händer… Så utsikten är inte god. Vore lite taskigt att bli svartlistad som blåögd, oskyldig 19-åring. Så mänskligt sätt är det en ganska omöjlig situation… Har ingen plan B ännu, kunde inte ens i mina värsta farhågor tro att det skulle bli såhär. En 1½ år gammal dröm som kanske går i kras…
Men som Ida sa: “Det finns inget som överraskar Gud…” Jag är betydligt starkare och mer erfaren nu än för tre dagar sedan. Och jag vet fortfarande att Gud är god, genom allt. Inga tårar finns kvar. En dag i taget…
