Outreach!

Nastan tre veckor av outreach har flugit forbi! Har inte haft mycket tillgang till internet, sa det blir uppdatering forst nu… Finns SA otroligt mycket jag kunde skriva! En del dagar skriver jag en A4 i min journal, det kanske beskriver det hela lite…

Ja, var plan var ju att stanna i Kiev bara nagra dagar for att vanta pa visum, nu nastan tre veckor senare ar vi fortfarande har… Och vi vantar fortfarande. Men allt ar i Pappas hander, och jag tror att det ar enligt hans vilja ocksa. Sa, всё в порядке! Det tar alltsa langre an vad som forst sades att fixa vara visum, men vi haller oss sysselsatta, det gar ingen nod pa oss… Forstas har vi varit otaliga att fa aka ivag, for vi vill verkligen aka, men vi har tranats i talamod och Gud har lart oss mycket nytt. Egentligen spelar det ju ingen roll var vi ar, jag tror att det ar upp till oss att gora det basta av varje dag och stund. Det finns uppgifter for oss narsomhelst, varsomhelst och hursomhelst, vi behover bara vara oppna och lyhorda…

Vi har gjort mycket olika saker har i Kiev, men det som vi gjort mest och som har berort mig mest ar att jobba med hemlosa… Det finns inte tillrackligt med ord att beskriva allt… Och nar jag forsoker beskriva det kunde jag latt skriva sida upp och sida mer. Sa manga manniskooden, sa manga ansikten, sa manga harliga stunder, sa mycket Gud har latit oss vara med om… Vi har laddat termosar och brett smorgasar nagra kvallar varje vecka och begett oss till tagstationen. Val dar gar vi runt och letar upp hemlosa, ger te, pratar med dem, ibland far vi be for dem. Varje kvall traffar vi manga manga nya manniskor, de tar som en andlos strom av nya manniskor… Ibland traffar vi nagon “gammal bekant”. De har manniskorna ar sa vardefulla, hogt alskade av var Pappa… De ar helt vanliga manniskor som pa satt eller annat forlorat allt. En del ar desperata (“Snalla, ta mig harifran… Ta mig harifran… Jag vet inte vad jag ska gora, vart jag ska ta vagen…” sa Misha som vi traffade igar, men tarfyllda ogon), en del ar sa tacksamma (“Слава Богу, prisa Gud! Det finns goda manniskor…”, “Jag vet att Gud finns, annars vore inte ni har!”, “Молоцы, ni gor ett bra jobb!”)…

Det finns sa manga olika manniskor. Familjen med en liten bebis inbaddad i en barnvagn, mamman gravid… Kvinnan med amputerad fot, mannen vars fru lamnat honom for en 20 ar yngre man… Tva kvallar den har veckan har vi lyckats minska antalet hemlosa i Kiev med atminstone tva personer. I mandags kopte vi tagbiljett at Tolik och skickade hem honom (han hade jobbat har, varit pa vag hem, blev ranad pa alla pengar och dokument, misshandlad och blev strandsatt har). Tank hur mycket 5 euro spenderad ratt kan forandra… I tisdags traffade vi Larissa, 68 ar, som borjade grata direkt nar vi pratade med henne… Hon hade besokt sin sons grav i en annan stad, stannat till i Kiev pa vagen hem, blev ranad pa pengar och dokument. Strandsatt likasa. Nar vi fragade henne om vi kunde kopa henne tagbiljett hem sken det till i hennes ogon, hon hoppade genast upp. Hon grat av gladja, holl sig for brostet, hela hennes ansikte bara stralade, hon bara prisade Gud… Upprepade gang efter gang “Ar det sant att jag ska fa aka hem? Ar det sant att jag kommer att komma hem igen?”, hon var sa glad, sa lycklig, hon visste inte vart hon skulle gora av sin gladje… Vi fick manga blota pussar pa vara kinder. 10 euro, motsvarande vad ett biobesok i Finland kostar, forandrade hennes liv totalt. Sma, enkla garningar KAN forandra liv… Lilla jag KAN gora en skillnad.

Sa det har var en liten brakdel av vad jag varit med om… Det ar underbart att ga i Guds vilja… Att gora sma, enkla saker gjorda enligt vad Han vill ar sa maktigt, det kan forandra sa mycket. Det vill jag gora hela mitt liv, lara mig att vara lyhord och sprida hans karlek i vardagen. Forandra min omgivning…

Jag trivs jattebra med mitt team, vi har sa roligt ihop. Vi lever valdigt tatt tillsammans, spenderar i princip all tid tillsammans. Vi ar valdigt relationsfokuserade, snarare an uppgiftsfokuserade, vilket tar mycket tid… Det hander att vi sitter vid frukostbordet 1,5 h! Sa dagarna flyter forbi i rask takt… Vi borde kanske ha en dubbelt langre outreach. J Men det ar en san valsignelse att ha san bra gemenskap, vi ar verkligen som en familj, valdigt tatt ihopsvetsade. Jag kanner mig sa lyckligt lottad som far va har. (Aven om jag maste erkanna att jag drabbats av lite hemlangtan efter dryga tva manader hemifran… Nar varsolen skiner skulle jag sa garna ha ett par skidor, hunden och finsk var-is! Saknar naturen, FRIHETEN… Att fa vara fri och sjalvstandig framfor allt. Bara att ga till lokalbutiken ar en stor frihet for mig har… Det ar vad som ar svarast for mig med den ryska/ukrainska/osteuropeiska kulturen; kollektiviteten, att dela allt, gora allt tillsammans… Men det ar ett annat kapitel…)

Japp, far se varifran jag skriver nasta gang… Eftersom jag inte far vara mer an 90 dagar i Ukraina maste vi aka ivag i helgen, vart det an bar av. Hoppeligen Makedonien, eventuellt nagon annanstans. Men sa lange allt sker enligt Guds vilja spelar det ingen roll for mig. Allt vad jag vill ar ju att gora det HAN vill… Sa, skot om er jattejattemycket! С Богом! Gud med er!

Lite foton: fran nar vi tillsammans med en Vineyard-kyrka har pratade med folk pa gatan och bjod in dem till kyrkan (de flesta var valdigt intresserade och postitiva) och fran nar Kina-teamet akte ivag (Zhenya till vanster, Becky i mitten och John till hoger ar i det teamet).

Tagstationen i Kiev, dar vi jobbar med hemlosa. Sen ett foto av mitt team (minus Zufar). En sondag gick vi pa gudstjanst vid Hillsong Kiev.

- – -

UPPDATERING: Imorron bar det av till Moldavien! Vi maste lamna Ukraina eftersom vi inte far vara har over 90 dagar. Sen far vi se…  Flexibilitet tror jag det har kallas. :)