Igår fick jag helt oväntat ett samtal från min favorit-ryss i Ternopol, Slava. Vilken glädje alltså! Ren och skär glädje på insidan… Han är i Finland nu och hade lovat att ringa, men det är ju några månader sen redan. Tänk att han kom ihåg… :) En sann glädjespridare är han, den mannen. Fick mig att längta till Östeuropa, Ukraina, ja t.o.m. till gråa Ternopol!
Imorgon ska jag och Jeini agera missionärstanter och prata på äventyrsläger… Inte så många avlägsna, makabra historier, men desto fler uppmuntrande och inspirerande ord vill vi ge barna. Ingen ära till oss, all ära till Honom… Han som är det största Äventyret.
Gråa Ternopol… (Obs! Icke-redigerad färgbild!)
Men ack så charmigt…
”He ir no skryyft jär, men entå får man dryyft…”, som man säger här.
