En dos språkblandning och kulturella insikter

I dag hälsade jag på några ukrainska, jordgubbsplockande vänner som nu i sommar håller till en timme utanför Helsingfors. Varje dag från klockan 6 på morgonen står de på huk eller med böjda ryggar och plockar liter efter liter. Och bor i tält. Duktiga och sega som få.

Det var så roligt att se dem igen, ett drygt år sen senast. Konversationen gick på engelska, finska och ryska. Och vid sidan om lite ukrainska, svenska och estniska. Så roande att höra ukrainska, slutar aldrig fascineras… Men framför allt fascinerar språkblandningar mig! Som när vi i bussen i Ukraina började en diskussion på engelska och så småningom gick över till ryska. Hur förbryllade såg inte medpassagerarna ut. I Halpa-Halli hemma i Jeppis brukar jag le åt när ena butiksbiträdet pratar svenska och det andra svarar på finska. Praktiskt och okomplicerat, tvåspråkighet som bäst.

I dag fick jag en ny insikt. Jag har alltid förundrat mig över varför utländska män, till och med ryska, är så mycket mer heta på gröten än finländska. Tänkte att det var en kulturgrej, att de helt enkelt är modigare, mer drivna. Men icke. Allt handlar om business.

Återger här nedan dagens konversation mellan en obekant, ukrainsk mr. X och mig själv. Första och enda ordväxlingen.

mr. X: Pratar du ryska?

jag: Ja.

mr. X: Inte behöver du en man?

jag: [gapflabb]

mr. X: [fortfarande allvarlig] Vi gör så här. Vi gifter oss, sen skiljer vi oss efter ett år. Jag behöver bara ett pass, förstår du.

jag: [skrattar fortfarande, skakar på huvudet]

mr. X: Om du ändrar dig… ring!

Ärligt, rakt på sak. För mig blev det en snopen insikt om att personlighet, intellekt och utrålning aldrig kan mäta sig med dyrbara, kalla, vita papper.