Om en dryg vecka byter jag levnadsort. Håller på och packar, sorterar, slänger, planerar… Det är spännande, lite skrämmande och lite sorgligt. Jag är ju lite rädd att sakta vänjas vid lyxliv och ytligheter och glömma allt det som egentligen är viktigt. Jag vill inte bry mig allt för mycket om inredning, kläder, image – ändå blir det mycket sånt nu när man ska flytta till Storstan. Det var ju den överdrivna yt- och statusfixeringen jag reagerade mest på när jag kom hem i våras. Det var ju det jag inte inte inte ville att skulle ta upp min tankeverksamhet. Snälla västvärld, det finns ju så mycket annat! Viktigare, värdefullare…
Det känns lite patetiskt att jag saknar Östeuropa och tänker på platserna, upplevelserna och människorna dagligen. Det händer speciellt när man påminns genom mejl, textmeddelanden, foton… Just idag längtar jag till Moldavien. De underbart hjärtliga och nyfikna människorna. Osv osv osv. Även om jag känner mig otroligt privilegierad att få flytta och studera på en underbar ort, med underbara vänner och i en underbar skola, innebär det ändå en uppoffring. Att helhjärtat ta till sig allt, ge allt, samtidigt som man också längtar efter något annat. Det blir den stora utmaningen. Var sak har sin tid. Mitt mellanår är över, mina framtida drömmar är ännu inte här… Helsingfors, här kommer jag! Med hela hjärtat, så småningom…
Minsk, Vitryssland
Hanna 