Kontinuitet är viktigt för att hålla kvar sina bloggläsare. Det blir inte ofta, men jag skriver i alla fall regelbundet. Jag blir nog aldrig någon stor bloggare, det verkar jag vara på upptagen för… men det skadar inte att försöka, litegrann, ibland.
Nu ska jag avslöja en plan. Lite väl tidigt kanske, men här kommer det. Jag funderar på att åka på utbyte nästa år. Vartdå?
Jo hit:
Var särskilt uppmärksam vid 2:12. Vid det skedet bestämde jag mig.
Nej, nu var jag förstås ironisk. Men helt på allvar planerar jag nog åka… tror jag. Och just till Kazan då… tror jag. Ansökningstiden går ut 4 december, jag samlar alla papper, intyg och stämplar så får vi se hur det blir. Det är sånt här man ska göra som ung, eller hur?
Kazan är för övrigt en spännande stad, verkar det som. Men den får ni höra mer om nästa gång…
Detbor en kvinna i mitt hus. På första våningen, så att man ser henne på väg in från innergården. Ibland håller hon fönstret öppet och jag ser henne nästan alltid när jag kommer hem på kvällen, på natten. Det har blivit en vana att slänga en blick över höger axel och kika in. Ovanför köksskåpet balanserar en flaska vin, det är det enda jag lagt märke till, förutom henne. Hon har mörkt hår, i min tanke har hon varit sydamerikan. Colombia, kanske. Fast vinet i och för sig, jag borde ha gissat.
Jag tänker att hon är en sån kvinna som älskar att tjäna sin man med att laga god mat. Så där som finländska kvinnor inte gör. Eller är det sig själv hon betjänar? Jag tänker att hon lyssnar på musik med rytmer i och tar ett danssteg med sleven i hand. Slänger en skvätt vin i såsen och smuttar en skvätt själv.
I dag stod jag lite extra länge och mixtrade med nyckeln vid min ytterdörr, för att lyssna. Hon talade i telefon, högljutt och fönstret öppet såklart. Franska! I mitt sinne hoppade hon från en kontinent till en annan. Undrar vad hon heter?
